Uppdrag granskning och Serbien

2023-02-17

Till Uppdrag gransknings reportage om Serbien har Adoptionscentrum valt att svara skriftligen på redaktionens frågor. Nedan hittar ni våra svar till Uppdrag granskning i sin helhet.

Adoptionscentrum: Ni ställer detaljerade frågor i enskilda ärenden. Vi kan och får inte svara på den typen av frågor eftersom vi arbetar under tystnadsplikt. Vi förstår att det gör det svårt att ge en allsidig belysning av dessa enskilda fall, men det tar inte över den omsorg om enskildas förhållande som ligger till grund för tystnadsplikten. Vi hoppas att ni behandlar uppgifter om enskilda varsamt och respekterar att det finns aktörer som är bundna av tystnadsplikt och sekretess i Sverige och Serbien.
Det är de serbiska myndigheterna som är ansvariga för att bedöma om ett barn kan bli aktuellt för internationell adoption. Adoptionscentrum har förmedlingsplikt och vår roll är, förutom att förmedla adoptioner, att bedöma att landet är rättssäkert och följer de etiska riktlinjer, lagar och konventioner som reglerar internationella adoptioner. Till detta gör vi också kontinuerliga riskbedömningar av varje enskilt land. Dessa riskbedömningar delges vår svenska tillsynsmyndighet MFoF, vars uppgift är att granska vårt arbete och besluta om auktorisation för respektive land.
Vi har med anledning av händelserna i Serbien fått möjlighet att träffa ansvariga i landet för att tillsammans analysera det inträffade. Vi har kunnat konstatera att deras agerandet varit både rättssäkert och transparant. Både vi och de serbiska myndigheterna beklagar den uppkomna situationen, vi är alla överens om att den är oerhört smärtsam för alla inblandade parter.
Ni har förstås i er granskning ställt relevanta frågor till de ansvariga myndigheterna i Serbien då de flesta av frågorna nedan är deras ansvar.

Uppdrag granskning: Hej Kerstin, Onsdagen den 22 februari sänder Uppdrag granskning ett program som handlar om adoptioner från Serbien. Det sänds klockan 20:00 på SVT1 och läggs ut på SVT Play under morgonen. Vi berättar om att det just nu sker protester i Serbien mot att serbiska barn adopteras till länder som Sverige. Vi berättar om fallet med Z som du säkert känner till. Vi berättar också om en 4-årig pojke som separerades från sin syster vid en adoption till Sverige. Och vi berättar om några svenska adoptivföräldrar som berättar om att socialtjänsten i Serbien pressade en flicka på ett obehagligt sätt. Och att de inte upplevde att de fick stöd från Adoptionscentrum när de ville slå larm.

Det är viktigt att ni får bemöta den kritik som framkommer i programmet.

Anledningen till att vi sökte er på plats, är att ni vid vår avtalade intervju vid Chileintervjun, ställde in så sent att vi hamnade i en besvärlig situation.

Adoptionscentrum: Jag blev förstås förvånad när ni dök upp igår morse utan någon som helst tidigare kontakt och började ställa frågor om en adoption från tiden innan jag ens börjat på Adoptionscentrum. För ordningens skull vill jag påpeka att vi aldrig ställt in en avtalad intervju. Däremot har vi avböjt att delta i en andra inspelad intervju som ni begärde med kort varsel. Vi valde i stället att skriftligen svara på de 44 frågor ni ställde om händelser för 50 år sedan. Vi får då bättre kontroll och kan redovisa våra fullständiga svar i våra kommunikationskanaler.

Uppdrag granskning: Bemötande MH och IRH (adoptivföräldrar från Luleå):

– Paret skulle hämta en 9-årig flicka som inte hade blivit informerad om att hon skulle bli adopterad, vad tänker du om det? – Ni fick larm om att socialtjänsten i Serbien hotat flickan med att hon kommer bli hemlös om hon inte följer med ett för henne okänt svenskt par. Vad tänker du om det? – Ni har föräldrar som ringer er och säger att det här påminner om en kidnappningssituation, och ert svar är att de skall fortsätta att köpa saker till barnen. Är inte det problematiskt? – Är det inte ert ansvar att avbryta en adoption om ett barn blir hotat och mår dåligt? – Vad gjorde ni efter att de avbröt adoptionen – gjorde ni en utredning kring vad som hade hänt? – När paret kommer hem vill de förklara för vänner och bekanta vad som har hänt. Men Adoptionscentrum ber dem ta bort ett Facebookinlägg. De upplever det som att ni vill mörka det som hänt. Hur kommenterar du det?

Adoptionscentrum: Vi håller med om att just det ärendet inte sköttes på ett bra sätt från den ansvariga socialtjänstens sida samt centret för familjehem och adoption i Serbien. Efter att ärendet avbröts hade vi möten med ansvariga myndigheter för att försäkra oss om att något liknande inte ska inträffa igen.
Det finns inga garantier för att ett barn och en blivande adoptivfamilj knyter an till varandra vid en adoption. Därför har man i Serbien en anknytningsperiod innan adoptionen fastställs. Socialtjänsten ansvarar för att följa familjen och barnet under anknytningsperioden för att se hur den fortskrider och därefter, om allt går väl, be om ministerns samtycke till att adoptionen går vidare och datum för adoptionsceremoni bokas. Om adoptivfamiljen inte knyter an till barnet eller barnet inte vill acceptera den blivande adoptivfamiljen kan socialtjänsten som är barnets företrädare, centret för familjehem och adoption eller de blivande adoptivföräldrarna avbryta adoptionsprocessen.
Vi är ledsna för att adoptivfamiljen inte tycker att de fick tillräckligt med stöd från oss på Adoptionscentrum. När det uppstår svårigheter i en adoptionsprocess kopplas flera personer in för att försöka lösa situationen och ge stöd till adoptivfamiljen. Från kansliets sida är det landansvarig, handläggare och rådgivare (som är socionom) som är involverade, familjen har daglig kontakt med flera av oss om de drabbas av någon typ av problem. Till detta hör att vi i Serbien dessutom har en lokal medarbetare på plats som är med familjerna under hela adoptionsprocessen.
När det gäller pågående adoptioner brukar vi avråda att man lägger ut information om adoptionen och barnen på sociala medier. Syftet är att skydda barnets integritet under adoptionsprocessen. Ända fram tills adoptionen har vunnit laga kraft är barnet inte adoptivföräldrarnas barn utan har en förmyndare i ursprungslandet.
Även om adoptionen just har avbrutits har man ett ansvar för vad man lämnar ut för information om barnet på sociala medier då informationen där blir kvar för evigt. Trots att man inte skriver ut barnets namn behöver man samtycke från barnet och barnets förmyndare för att lämna ut känslig information.

Uppdrag granskning: M M (biologisk mamma till Z vars adoption avbröts i Serbien)

– Ni satte igång en adoption och barnet hämtades från sin fosterfamilj. Vad är er bild av vad som gick snett vid Zs adoption? – Vad har ni gjort för att säkerställa att det inte fanns en biologisk mamma eller pappa eller andra biologiska släktingar eller anknytningspersoner som gör anspråk på vårdnaden av Z, innan ni satte igång adoptionsprocessen? – I Serbien finns deras anknytningsmiljöer och möjlighet till umgänge med den biologiska mamman. Varför ska barnen adopteras bort?

Adoptionscentrum: Det är de serbiska myndigheterna som ansvarar för att utreda om ett barn är aktuellt för adoption. I det ärendet som fått mycket uppmärksamhet i serbiska medier har den juridiska processen varit korrekt. Serbien valde dock att avbryta adoptionsprocessen då en av de biologiska föräldrarna ansökte om resning i domstol för att få tillbaka föräldrarätten, trots att tre år förflutit sedan domstolsbeslutet. Detta är oerhört svårt för alla inblandade i adoptionsprocessen men visar på den höga rättssäkerhetsnivån som finns hos ansvariga i Serbien. Adoptionscentrum har i det aktuella ärendet varit i kontinuerlig dialog med vår tillsynsmyndighet MFoF (Myndigheten för Familjerätt och Föräldraskapsstöd) som också är den myndighet som ger oss auktorisation för att få samarbeta med Serbien när det gäller internationell adoption. Att en adoptionsprocess avbryts innan den vunnit laga kraft är inte unikt för Serbien utan kan inträffa i alla länder, detta sker också i Sverige.
Barnen från Serbien är ofta i skolåldern när de adopteras och har ingen kontakt med den biologiska familjen. Om en kontakt med den biologiska familjen finns som kan leda till att barnet kan komma tillbaka till den biologiska familjen initieras inte en adoption, varken inhemsk eller internationell.

Uppdrag granskning: M L (familjehemsmamma där ett av barnen adopterades till Sverige för fem år sedan): – Hur ser ni på att man separerar biologiska syskon som växt upp tillsammans? – Här finns det en fostermamma som vill ta hand om de två syskonen, barnen har sin anknytning där. En adoption ska vara för barnets bästa. Hur kan det vara okej att ta pojken i det här fallet? – I Sverige finns det inget lagstöd för att ta ett familjehemsplacerat barn, och adoptera bort det till en helt annan, ny familj. Vad är er förklaring till att ni gör det med serbiska barn?

Adoptionscentrum: Med tanke på att fosterhemsplacering i Serbien är en tillfällig lösning för ett barn istället för att barnet ska vistas på institution och tills man har hittat en permanent familj, kan man inte jämföra en familjehemsplacering i Sverige med en familjehemsplacering i Serbien. Under tiden barnet är placerat i familjehem är det socialtjänstens ansvar att se till att barnet får en permanent familj (komma tillbaka till biologisk familj/släkt, inhemsk adoption och, i sista hand internationell adoption). I de fall där familjehemsföräldrarna vill adoptera de barn som bor hos dem kan en adoption genomföras under förutsättning att de uppfyller kraven som ställs enligt serbisk lag för att få adoptera. I de fall där syskon bor i samma familjehem och det finns en vilja hos familjehemmet att adoptera kan man inte välja att adoptera ett barn och behålla de andra som familjehemsplacerade.
Att separera syskon vid en internationell adoption görs endast i undantagsfall om ingen annan lösning är möjlig. En anledning till att syskon skulle kunna delas på vid en adoption kan vara att ett av syskonen är betydligt äldre än det andra syskonet och inte samtycker till adoptionen, dvs. barn över 10 år måste själva samtycka till att bli adopterade och om de inte gör det respekteras deras beslut. Att dela på syskon är tragiskt men alternativet är att ett barn som skulle kunna få en permanent familj inte får det.

Uppdrag granskning: När vi intervjuade dig i en första intervju med anledning av Chile adoptionsprogrammet sa du så här;

Kerstin Gedung: Det är det som är den riktigt stora skillnaden efter Haag att det tar väldigt, väldigt lång tid just för att säkerställa att allting är korrekt och att man verkligen har gått till botten med den biologiska familjen, mamman och pappan inte kan ta hand om barnet men finns det en mormor eller en morfar. Att man går väldigt, i vissa länder går man ju till fjärde led. Det är därför det tar så lång tid och man har regler för hur mycket man måste kontrollera att det inte finns nationella adoptivföräldrar och först där efter är det ju internationella adoptioner. Därför det tar så lång tid idag, det gick mycket fortare då. – Samtidigt visar ju våra case, att adoptionerna från Serbien går väldigt fort. Så snabbt så att i ett fall, så hinner ett svenskt par hämta ett barn – när mamman sedan dyker upp och adoptionsprocessen pausas. Vad tänker ni om det?

Adoptionscentrum: För att ett barn ska bli aktuellt för en adoption i Serbien krävs det att den biologiska familjen ger sitt skriftliga samtycke till adoptionen eller att föräldrarna har förlorat föräldrarätten i domstol. Till skillnad från i Sverige, kan man i Serbien förlora föräldrarätten om barnet utsätts för exceptionellt svåra missförhållanden. Innan frågan om att ta föräldrarätten väcks har ett antal stödåtgärder vidtagits av den ansvariga socialtjänsten så som familjerådgivning, samtalsterapi, ekonomiskt bistånd, om det handlar om sjukdom i familjen erbjuds hjälp inom sjukvården, samt tillfälligt stödboende för hela familjen. Att ta ifrån någon föräldrarätten är ingenting som sker över en natt utan en process som föregås av ovan nämnda stöd, men framför allt handlar det om motivation från den biologiska familjen att behålla barnet eller åtminstone behålla kontakten med barnet. Det är ett team som består av en socialarbetare, en jurist och en psykolog som finns anställda på varje socialtjänstkontor som utreder ärenden som rör barn och familj och initierar eventuella ärenden i domstol för att ta föräldrarätten från någon.  Denna process är långdragen och tar flera år. Barnen hinner ofta komma upp i skolåldern innan de blir aktuella för en adoption.
Samtliga barn som har blivit adopterade från Serbien till Sverige har varit placerade på barnhem eller familjehem i flera år innan en internationell adoption har blivit aktuell.
Vi tycker att det var rätt beslut att avbryta adoptionen i det här fallet, det visar på hög rättssäkerhet i Serbien när det gäller internationell adoption.

Uppdrag granskning: Generella frågor:

 – Hur kommer det sig att ni avråder adoptivföräldrar att ha kontakt med fosterfamiljer efter en adoption?

Adoptionscentrum: När man adopterar från Serbien krävs en uppföljning av adoptionen i form av uppföljningsrapporter som skrivs av den svenska familjerätten i kommunen där man bor. Rapporterna skrivs var sjätte månad i tre års tid efter adoptionen. Dessa uppföljningsrapporter skickas i flera exemplar till flera olika myndighetsinstanser i Serbien. Det är upp till varje socialtjänst i Serbien att visa uppföljningsrapporterna för de familjehem som barnet har varit placerat i innan adoptionen.
Adoptionscentrum avråder inte adoptivfamiljen att ha kontakt med de serbiska familjehemmen. Däremot pratar vi med familjerna om att inte lova något som man inte kan hålla. Tex kan förväntningarna från ett familjehem vara högre än vad den svenska adoptivfamiljen mäktar med. Vi säger alltid att det är upp till adoptivfamiljen att bestämma hur mycket kontakt de vill ha med familjehemmet i framtiden. Många adoptivfamiljer behåller en tät kontakt i början med tex. Skypesamtal men senare, när barnet lär sig svenska och integreras i Sverige, tappar barnet det serbiska språket och kontakten blir svårare att behålla och intresset mindre från barnets sida. Ibland berättar barnet negativa saker från sitt liv i familjehemmet vilket kan vara en orsak till att adoptivföräldrarna inte vill fortsätta ha kontakt med familjehemmet.

Uppdrag granskning: – UD skriver om mänskliga rättigheter i Serbien “Många romer saknar kunskap om sina rättigheter och behandlas ofta som andra klassens medborgare. De lever i ett tydligt utanförskap…” Många av de barn som adopteras från just Serbien verkar vara romska barn. Finns det någon risk med det, som ni ser det?

Adoptionscentrum: Att romska barn är överrepresenterade i statistiken av barn som blir adopterade till utlandet beror på flera orsaker; De serbiska adoptivföräldrarna föredrar yngre barn med samma etniska bakgrund som de själva har. Många insatser sätts in när en familj är i kris och barnen blir omhändertagna. Man försöker på alla sätt förbättra situationen i den primära familjen för att barnen ska kunna återvända. Därefter försöker man stötta släkten att ta hand om barnen. Om försöken inte lyckas kan socialtjänsten driva ärendet till domstol med syftet att ta föräldrarätten från föräldrarna. Om domstolen drar föräldrarätten blir det juridiskt möjligt att adoptera barnet. Tyvärr har barnen då hunnit bli så gamla att de inhemska adoptivföräldrarna inte kan tänka sig att adoptera dem. För dessa barn är den enda chansen att få en permanent familj genom internationell adoption.
För många av barnen som blir adopterade till utlandet från Serbien finns det samtycke från den biologiska familjen till adoptionen. Det kan vara mamman som ger sitt samtycke på grund av för många barn i familjen eller pappan, om mamman har lämnat familjen, som inte klarar av att ta hand om barnen själv.  

Uppdrag granskning: – I Sverige anser vi att det är för barnens bästa, att kunna vara kvar i sina anknytningsmiljöer – varför gäller inte detsamma serbiska barn?

Adoptionscentrum: Det är självfallet bäst för alla barn att få vara kvar i sin anknytningsmiljö, men verkligheten ser tyvärr inte alltid ut så. Familjehemmen i Serbien är professionella och får lön för sitt arbete (inklusive pension och sociala avgifter) vilket innebär att kontraktet upphör när barnet är myndigt. Då upphör även familjehemmets juridiska ansvar gentemot barnet. Vissa familjehem behåller kontakten med ungdomen medan andra hamnar på gatan utan något stöd från familjehemsföräldrarna. Att vara placerad i ett familjehem är i Serbien inte tänkt som en permanent lösning utan som en tillfällig lösning tills barnet kan få en permanent familj.
Internationell adoption är en ovanlig lösning i Serbien och endast ett fåtal barn blir adopterade till utlandet per år. En internationell adoption föregås alltid av subsidiaritetsprincipen som vi har beskrivit ovan. Samtliga internationella adoptioner får även ett skriftligt samtycke av ministern på ansvarigt Ministerium för Familjevård och Demografi.

Uppdrag granskning: – Ser ni några risker med att ta barn från Serbien, som land?

Adoptionscentrum: Adoptionscentrum har fullt förtroende för de serbiska myndigheternas arbete med internationella adoptioner. Även om det första ärendet som ni beskriver kunde ha skötts på ett bättre sätt är det vår uppfattning att de serbiska myndigheterna agerar ansvarsfullt och rättssäkert, men det kan drabba tredje part på ett svårt sätt (de blivande adoptivföräldrarna).
Vi vill tillägga att vi vänder oss starkt mot ert ordval där ni i frågan ovan skriver ”ta barn”. Vi arbetar med att barn ska få en permanent familj på ett rättssäkert och professionellt sätt.

Uppdrag granskning: – På vilket sätt tycker du att ni har dragit lärdom, om de övergrepp som skedde mot barn och mödrar på 70 och 80 talet vid internationella adoptioner?

Adoptionscentrum: Mycket arbete har lagts ner från både Adoptionscentrum och andra aktörer för att förbättra lagar och regler kring internationella adoptioner. Vi har varit en del av utvecklingen av framtagandet av etiska riktlinjer i frågan. Att arbeta med rättssäkerhetsfrågor är inte bara en angelägen fråga för oss utan också en fråga som ständigt utvecklas inom alla områden i samhället.

Uppdrag granskning: – På vilket sätt säkerställer ni att man inte gör det idag som man gjorde på 70- och 80 talet, att man tog barn från minoriteter, eller fattiga mödrar eller unga mödrar? För att de skulle adopteras till Sverige?

Adoptionscentrum: Det finns alltid ett skäl till att barn blir aktuella för familjehemsplacering, nationell eller internationell adoption, nämligen att det inte finns möjlighet för dem att växa upp med sin biologiska familj. Tyvärr finns det fortfarande, både i Sverige och i andra länder, barn som far illa. Om så inte vore fallet, skulle familjehemsplaceringar och adoptioner inte behövas.
Många av barnen som adopteras från Serbien till Sverige har ett romskt ursprung. I Serbien finns inte någon politisk medveten vilja att romska barn ska bli adopterade till utlandet. Romerna är överrepresenterade som klienter på socialtjänstkontoren i Serbien vilket beror på fattigdom, låg utbildningsnivå och, framför allt, stigma. Det finns två statliga myndigheter som har till uppgift att förbättra romernas situation i landet.

Kontoret för mänskliga rättigheter och minoriteters rättigheter i Serbien (lyder direkt under regeringen) Denna myndighet har, bland annat till uppgift att förbättra romernas livssituation i Serbien genom olika projekt.

Ombudsman (Protector of citizens) 2006 bildades ett ombudmannakontor i Serbien som bland annat har som huvuduppgift att förbättra minoritetsgruppernas situation och rättigheter. Romernas utsatta situation i Serbien är inte unik utan existerar tyvärr, framför allt, i hela Europa men även i resten av världen.

*Vi har i våra svar till Uppdrag granskning samt i deras frågor till oss valt att inte publicera berörda personers fullständiga namn utan endast initialer.

nyheten uppdaterades 22 februari 2023