Frågor och svar om internationella adoptioner

Internationella adoptioner förmedlas av myndigheter eller organisationer utan vinstintresse, både i Sverige och i ursprungsländerna. Alla involverade parter har barnets bästa i fokus. Adoptionscentrum samarbetar enbart med länder där det finns ett behov av internationell adoption. Det ska också finnas lagstiftning som omfattar internationell adoption och som följer 1993 års Haagkonvention om skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner. Det är en internationell konvention för skydd av barn och deras familjer från riskerna att utsättas för oegentligheter och/eller illegala adoptioner. Haagkonventionen är en kvalitetsstämpel för att adoptioner genomförs på ett korrekt sätt.

Adoptionerna till Sverige är strikt reglerade med starka kontrollsystem i såväl Sverige som i ursprungsländerna. Det är Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd (MFoF) som ytterst reglerar vilka utlandskontakter Adoptionscentrum får samarbeta med. Myndigheten kontrollerar lagar, regelverk och rättsliga principer och beviljar därefter auktorisation i två steg. Först, auktorisation för att få arbeta i Sverige och därefter, vartannat år, auktorisation för varje enskild utlandskontakt. MFoF utövar regelbunden tillsyn och genomför kontroller både i Sverige och i ursprungsländerna.

Vid varje auktorisationsansökan bedömer och utvärderar vi noggrant landets lagstiftning, riktlinjer och hur administrationen kring internationella adoptioner fungerar. Vi bedriver även ett kontinuerligt antikorruptionsarbete genom specifika riskanalyser för varje utlandskontakt där vi bedömer landets förmåga att genomföra rättssäkra adoptioner. Vi gör regelbundna resor till länderna där vi bland annat träffar lokala myndigheter, svenska ambassaden, samarbetsorganisationer och andra barnrättsorganisationer (exempelvis Unicef, Rädda Barnen) för att hålla oss uppdaterade om det aktuella läget. Resorna är ett sätt att säkerställa att adoptionerna går rätt till, och är därtill ett krav från MFoF för att kunna bevilja auktorisation.

Det har under årens lopp gjorts flera statliga översyner av den internationella adoptionsverksamheten i Sverige. I januari 2021 presenterades Statskontoret den senaste översynen av internationella adoptioner, som de genomfört under 2020 på uppdrag av regeringen. Statskontoret bedömde att den nuvarande organiseringen är ändamålsenlig och ger bäst förutsättningar för att säkerställa barnrättsperspektivet och rättssäkerheten i den internationella adoptionsverksamheten.

Här kan du läsa Statskontorets rapport.

Ja. Ett barn kan bli tillgängligt för adoption på tre olika grunder.

1) Att barnet blivit omhändertaget av sociala myndigheter i ursprungslandet för att det farit illa i sin biologiska familj.

2) Att barnet blivit förklarat övergivet av landets myndigheter, om de inte har kunnat spåra de biologiska föräldrarna eller släkten.

3) Att barnet lämnas för adoption med de biologiska föräldrarnas samtyckte.

Vilken av ovan grunder som är vanligast varierar mellan olika länder, men sammantaget är det mindre vanligt idag att barn som får adoptivfamilj i Sverige lämnas för adoption med de biologiska föräldrarnas samtycke.

En förutsättning för att ett barn kan bli aktuellt för internationell adoption, är att myndigheterna i första hand har uttömt alla möjligheter för barnet att kunna stanna i sin biologiska familj eller släkt, och i andra hand aktivt har sökt efter en inhemsk adoptivfamilj utan att lyckas. Först när man säkerställt att ett barn inte kan få en permanent familj i hemlandet, kan en internationell adoption bli aktuell.

Adoptionscentrums arbete pågår som vanligt. Vi har flera familjer som är ute i världen för att adoptera sina barn, många familjer som väntar på att resa eller som väntar på besked om barn, och åtskilliga som är i färd med att sammanställa sina adoptionsansökningar. I samband med medias rapportering, är det nu också många adopterade och adoptivföräldrar som vänder sig till oss med frågor och funderingar, bland annat genom vår nyinrättade stödlinje eller till handläggarna på avdelningen Resor och rötter.

Adoptionscentrum välkomnar den översyn av internationella adoptioner som ser ut att bli följden av en bred enighet i frågan hos riksdagens partier. Vi delar synen på att en genomlysning av adoptionerna från 1960- till 1990-talen behövs. Adoptionscentrum samarbetar redan med utredarna i Chile och kommer naturligtvis även att bistå vid framtida utredning i Sverige. Självklart har vi som förmedlare ett ansvar för vår del i en adoptionsprocess. För alla adopterade och adoptivföräldrar vill vi att Sverige går till botten med vad som har hänt.

Det är viktigt att se adoptioner i sin kontext. Mycket har förändrats och förbättrats under åren. Tidigt i adoptionernas historia saknade länder en specifik lagstiftning som reglerade internationell adoption. Det var juridiskt möjligt att genomföra korrekta adoptioner även på den tiden, men det förekom även enskilda (oreglerade) och oegentliga adoptioner. Succesivt utvecklade länder egna lagar och regler kring hur adoptionerna skulle genomföras. På 1990-talet hade internationella adoptioner blivit en vanlig företeelse och det fanns ett behov av att hitta ett gemensamt regelverk för att undvika riskerna för illegala adoptioner. 1993 kom därför Haagkonventionen om skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner, som under de kommande åren skrevs på och ratificerades av ett 100-tal länder.

Sedan 1990-talet har stödet till unga ensamstående mödrar successivt förbättrats, men innan dess var det inte ovanligt att unga mammor kunde utsattas för påtryckningar av samhället eller av sina egna familjer att lämna sina barn för adoption, på grund av olika typer av stigman. Ibland förstod man inte konsekvenserna av vad en adoption innebar och ansåg inte att man gav sitt samtycke till att barnet fick bli adopterat.

När vi tittar på dåtidens adoptioner kan vi konstatera att det inte fanns regler och riktlinjer för vad som skulle dokumenteras och arkiveras. Det kunde förekomma olika uppgifter i adoptionshandlingarna t.ex. datum, ID-nummer eller stavning av namn. På grund av avsaknaden av centraliserade folkbokföringssystem förkom fel- och dubbelregistreringar. Att det fanns brister i dokumentering och arkivering av adoptionsärenden från den tiden är inte samma som att adoptionerna var olagliga eller att det handlade om förfalskning eller ont uppsåt.

Ja, detta är en viktig del av vår verksamhet. Adoptionscentrum har anordnat många gruppåterresor till olika ursprungsländer och hjälpt tusentals adopterade att söka efter sina rötter sedan 1980-talet. Läs mer om vår verksamhet Resor och rötter här.

Många har hört av sig till oss, både via vår stödlinje och på andra sätt. Vi startade stödlinjen då vi såg ett behov hos adopterade och deras familjer att ha någonstans att vända sig med sina tankar och frågor. Många har varit oroliga då artiklarna har väckt frågor kring deras egen adoption. Andra har ifrågasatt varför artikelserien i DN har beskrivit internationella adoptioner ensidigt och negativt.

Vi anställda på Adoptionscentrum respekterar att det finns negativa vittnesmål om internationella adoptioner men beklagar att positiva vittnesmål inte har fått något utrymme. Vi önskar att båda dessa sidor fick komma fram i debatten om internationella adoptioner och att vi visade varandra en ömsesidig respekt.