Anknytning
”Min son var så duktig, det var som om han inte behövde mig”
”Vår dotter klängde på oss så vi blev nästan tokiga. Hon var hela tiden ängslig och vägrade släppa oss ur sikte”
”Jag hade längtat så länge efter barn, men när vi möttes så kände jag ingenting”
”I efterhand tycker jag att det tog 3 år innan vi hade knutit an till varandra, lika gammal som han var när han kom”
Anknytning – bandet mellan barn och föräldrar
Med anknytning menas känslan som länkar samman barnet med föräldern. En känsla som skapar en önskan om närhet. Barn som knutit an till sina föräldrar söker skydd hos dem när de blir rädda och söker tröst när de blir upprörda. Barn som har vistats sin första tid i livet på barnhem har ofta lärt sig att deras behov tillfredsställs av olika vuxna och har inte fått möjligheten att skapa särskilda och trygga band till en eller två vuxna. Barnets tidigare erfarenheter kan också ha satt sina spår i barnets emotionella, kognitiva och sociala utveckling. Det kan vara en stor utmaning att börja våga lita på och bygga upp tilliten till sina nya föräldrar. Som förälder kan det även ta tid innan man utvecklar känslor och band till sitt barn.
Barnet kan ha utvecklat överlevnadsstrategier som hjälpte dem att hantera livet i sin tidigare tillvaro men som inte fungerar i familjen. Barn är ofta duktiga på att anpassa sig till sin omgivning, det är just den egenskapen som gjort att de klarat och överlevt sin första tid i livet. De kan istället ha svårt att tydligt visa sina egna behov. Barnets signaler och behov kan därför ibland vara svåra att fånga upp och tolka för föräldern.
Hjälp att knyta an
Alla barn är unika men barn som adopterats har gemensamt att de varit med om minst en separation tidigt i livet. Några allmänna tips att tänka på kring anknytningsprocessen är:
- Att under den första tiden tillsammans som familj begränsa umgänget med andra människor, för att barnet ska få möjlighet att knyta an till föräldrarna. Att det är föräldrarna som i första hand tröstar, kramar och finns där.
- Att skapa tydliga och förutsägbara vardagsrutiner. Att tänka på att förbereda förändringar och tydligt beskriva vad som ska hända i förväg för barnet.
- Att vara extra lyhörd för att barnets signaler kan vara svåra att läsa av och tolka. Barnet kanske inte gråter när det slår sig eller talar om när det är hungrigt. Ett tips kan vara att tänka på vad som är ett typiskt beteende i en given situation. Till exempel, gå in till ditt barns rum när du förväntar dig att barnet vaknat. När ditt barn slår sig trösta även om hen inte gråter eller är upprörd.
- Det tar tid att få en fungerande och trygg anknytning. Låt därför barnet få god tid tillsammans med föräldern eller föräldrarna innan hen börjar förskolan eller skolan.
Det kan också vara svårt att veta vad som är normalt i anknytnings-processen och vad som avviker. För många familjer dyker det någon gång upp funderingar eller frågor kring barnets anpassning eller utveckling. Var inte rädda för att söka professionell hjälp eller prata med andra om ni känner en oro eller behöver stöd i föräldrarollen. Det är naturligt att man ibland känner sig otillräcklig eller osäker som förälder. Det går alltid att jobba på anknytningen mellan barn och föräldrar.
Är du medlem?
Vill du ha stöd, råd, hjälp eller bara någon att prata med? Adoptionscentrum är en intresseorganisation och mötesplats för adopterade och adoptivföräldrar. Som medlem i Adoptionscentrum är du också medlem i den avdelning där du bor. Avdelningarna erbjuder föreläsningar, kurser och aktiviteter. Alla som är verksamma i avdelningsverksamheten gör det ideellt, många är adoptivföräldrar, några är själva adopterade.
Läs om adoption
Här kan ni hitta tips på litteratur.
artikeln uppdaterades 18 januari 2023