Datum:  2019-07-25

Frågor och svar om Adoptionscentrums samarbete med SWS

På Adoptionscentrum får vi många frågor om adoptioner från Sydkorea efter Madeleine In Hwa Björks sommarprat i Sveriges Radio P1 den 17 juli 2019.

Frågor som rör en specifik adoption svarar vi alltid på i direkt dialog med den adopterade.

Frågor om internationella och nationella adoptioner är viktiga och många gånger svåra. En adoption startar alltid med att det finns barn som är i behov av föräldrar. Orsaken kan variera mellan olika länder. I rikare länder kan det handla om sociala strukturer, t ex att det inte är acceptabelt att vara ogift ensamstående mamma, medan det i andra länder kan handla om fattigdom.

Nedan redovisar vi hur vi ser på vårt samarbete med Social Welfare Society, SWS, i Sydkorea.

Hur kommer det sig att Adoptionscentrum förmedlar adoptioner från Sydkorea med hjälp av SWS?
Adoptionscentrum har förmedlat adoptioner från Sydkorea sedan 1980 och vi kommer att fortsätta så länge det finns barn i behov av familj genom internationell adoption. Vår utgångspunkt är alltid med barnets bästa som främsta riktmärke och vi arbetar endast i länder, som enligt vår bedömning, följer internationella lagar och konventioner på ett tillfredställande sätt. Vår verksamhet granskas kontinuerligt av svenska myndigheter och vartannat förnyas vår auktorisation för adoptioner från Sydkorea.

Sydkorea följer de principer som uttrycks i 1993 års Haagkonvention om skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner. Sydkorea signerade Haagkonvention i maj 2013. Det innebär i korthet att barnets rättigheter sätts i första rummet. I första hand stöttas den biologiska mamman så att barnet kan stanna i sin ursprungsfamilj, i andra hand utreds adoption i ursprungslandet och först i tredje hand kommer internationell adoption i fråga.  

Det sydkoreanska samhället är av tradition mycket hierarkiskt och starkt präglat av Konfucius. Plikt, lojalitet och heder liksom bildning och lydnad av överheten är grunden. Fadern är familjens överhuvud och kvinnan är underordnad mannen. Längst ned i hierarkin i Sydkorea kommer den ensamstående mamman och hennes barn. Det gör att det är svårt för henne att klara sig och många mammor tvingas därför även idag att lämna sina barn för adoption, trots att Sydkorea är ett rikt land med mycket hög utbildningsnivå.

Sydkorea som land arbetar dock sedan länge aktivt för en förändring i enlighet med Haagkonventionens principer. Ambitionen är att minska antalet adoptioner med tio procent per år och att två tredjedelar av alla adoptioner ska vara nationella.  I Sydkorea har också flera program startats för att stödja ensamma mödrar. Arbetet går framåt, men i långsam takt.  Så sent som 2004 avskaffades den civilrättsliga lag som gjorde det omöjligt för kvinnan att vara familjens överhuvud.

Hur fungerade adoptionerna i Sydkorea före 2013 då Sydkorea ännu inte skrivit på Haagkonventionen?
SWS har arbetat med internationella adoptioner sedan 1950-talet. De är en av tre (tidigare fyra) organisationer som har licens av koreanska myndigheter  att förmedla adoptioner till utlandet.

Efter kriget på 1950-talet var fattigdom den främsta orsaken till att barn behövde ny familj i utlandet. Under 1980-talet förändrades bilden och det blev fler och fler barn födda av ensamstående mammor som kom till Sverige för adoption.

Den biologiska mamman skrev över vårdnaden till SWS, med syfte att barnet skulle lämnas till adoption. Om mamman var minderårig hade hennes föräldrar rätt att skriva över vårdnaden till SWS. Vid skilsmässa hade pappan rätt till barnet och han kunde på egen hand skriva över vårdnaden till SWS.

Tidigt i adoptionshistorien placerades även barn med okända föräldrar i adoption till utlandet. Dock upphörde man med det, då det fanns risk för att barnet, utan förälderns vetskap, blev adopterad.  Konsekvensen av detta är att dessa barn aldrig får en familj.

Fram till 2013 fattade inte domstolen adoptionsbeslutet i Sydkorea. Efter ett administrativt beslut reste barnet till Sverige, som fosterbarn med avsikt att adopteras i Sverige. Ett utresetillstånd av koreanska myndigheter krävdes innan barnet kunde resa. Det svenska adoptionsbeslutet skickades till myndigheterna i Sydkorea och adoptionen registrerades där.

Genom utresetillstånden för barnen har de koreanska myndigheterna haft kontroll över vilka barn som lämnade landet för adoption. På detta sätt har man också reglerat antalet internationella adoptioner.

Varför samarbetade Adoptionscentrum med SWS redan innan 2013?
Adoptionscentrums inställning har alltid varit att adoption handlar om barn som behöver föräldrar, inte föräldrar som vill ha barn. I Sydkorea har det genom åren funnits fler barn som lämnats av sin biologiska familj än antalet adoptioner som har genomförts och många barn har därför tvingats växa upp på barnhem. Då situationen för de övergivna barnen i Sydkorea är svår och då Sydkorea följer de principer som uttrycks i 1993 års Haagkonvention om skydd av barn och samarbete vid internationell adoption, har vår inställning varit att vårt samarbete med SWS har varit för barnets bästa.

Vad är Adoptionscentrums roll i en adoption?
Internationella adoptioner regleras av svenska lagar såväl som av internationella lagar och konventioner.

Det är alltid ursprungslandet som avgör vilka barn som – av olika anledningar – blir tillgängliga för adoption. Detta beslut fattas alltid av ansvarig myndighet eller domstol i ursprungslandet.

En adoptionsorganisation i Sverige varken ska, kan eller bör delta i de beslut som görs om vilka barn som ska adopteras. Däremot granskar vi att landets processer och lagar följer internationella regler och konventioner och håller oss à jour med förändringar i lagar och regelverk.

Den som vill bli adoptivförälder i Sverige ansöker om medgivande hos sin kommun. Det är kommunen som utreder och bedömer vem som är lämplig att bli adoptivförälder.

Adoptionscentrums roll är att förmedla, dvs hjälpa blivande adoptivföräldrar att bedöma vilka länder som kan vara aktuella för just dem och stötta dem under adoptionsprocessen.

Adoptionscentrum ansvarar för kontakten med respektive lands adoptionsmyndigheter.

Adoptionscentrum driver och har under alla år också drivit frågor om barns rättigheter, vikten av rättssäkra och etiska adoptioner i olika internationella sammanhang. Vårt biståndsarbete som är helt avskilt från förmedlingsverksamheten går också ut på att stärka barns rättigheter med utgångspunkt i bland annat Haagkonventioner.

Hur kommer det sig att Adoptionscentrum får förmedla adoptioner?
Adoptionscentrum, liksom andra adoptionsorganisationer i Sverige, ansöker om auktorisation av Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd MFoF. Auktorisationen gäller maximalt fem år i taget, sedan omprövas/ förnyas beslutet. Adoptionscentrum får bara förmedla internationella adoptioner.

Auktorisationen förutsätter att förmedling sker utan vinstintresse.

Auktorisation ges dessutom för varje land specifikt, vilken då gäller i två år. Därefter kan auktorisation för ett land förnyas eller avslutas. Förnyad auktorisation för Sydkorea kommer att sökas inför 2020.

Det är adoptionsorganisationens ansvar att inför auktorisationsansökan göra en bedömning av att ursprungslandet följer de grundläggande principer som uttrycks i FN:s konvention om barnets rättigheter och i 1993 års Haagkonvention om skydd av barn vid internationella adoptioner.