Om Kina
Bakgrund till Adoptionscentrums samarbete med Kina
2021-06-22
Adoptionscentrum var den sista av de svenska adoptionsförmedlingarna som började arbeta med Kina. Först 1999, när Haagkonventionen skapat ett stabilare regelverk i adoptionsvärlden, kände vi att det fanns möjlighet att påbörja ett samarbete med Kina. Sedan dess har vi samarbetat med den kinesiska centralmyndigheten CCAA (China Center for Adoption Affairs) /CCCWA (China Center for Children’s Welfare and Adoption).
I dag har vi följt samhällsutvecklingen i Kina under mer än 20 år och således sett utvecklingen av adoptionsfrågan i landet. Den förändrade politiken i Kina, det ökade ekonomiska och sociala välståndet samt förändrade attityder har lett till en markant ökning av nationella adoptioner och en följande minskning av internationella. Denna utveckling ligger precis i linje med Haagkonventionens ambitioner och vi är övertygade om att en bidragande faktor till det ökade intresset för nationell adoption i Kina, varit de internationella adoptionerna som synliggjort barn i behov av en ny familj.
De barn som idag är aktuella för internationell adoption från Kina är barn med multipla särskilda behov. Det är enligt lag förbjudet att överge barn i Kina och de flesta av barnen som överges blir därför övergivna anonymt. Även detta håller på att luckras upp i takt med attitydförändringarna och de senaste åren har flera internationella adoptioner genomförts där barnet har känd bakgrund. Civil Affairs, den lokala sociala provinsmyndigheten, gör en bedömning att internationell adoption är den enda permanenta lösningen för barnet. Innan ett sådant beslut fattas måste de utröna alla möjligheter till att barnet i första hand ska kunna leva med släktingar, och i andra hand söka efter en inhemsk adoptivfamilj. Först därefter kan en internationell adoption bli aktuell.
Vi har på senare år sett att barnen som är aktuella för internationell adoption från Kina har allt svårare medicinska utmaningar som blivande adoptivföräldrar i Sverige inte är beredda att ta emot. Därför har Adoptionscentrum beslutat att inte sända nya adoptionsansökningar till Kina.
Hur kommer det sig att man samarbetat med Kina och samtidigt varit medveten om ettbarnspolitiken?
Frågan är komplicerad och vi adoptionsorganisationer i Sverige tar aldrig politisk ställning, vi är barnrättsorganisationer vars utgångspunkt är barnens rätt att växa upp i en permanent familj. Vår uppgift är, ur det perspektivet, att försöka hitta permanenta familjer till barn som är i behov av det.
I början av 1990-talet kom det till världens kännedom att det i Kina fanns barnhem med många flickor som valdes bort av sina biologiska familjer, på grund av ettbarnspolitiken. Enligt kinesisk tradition är det sonen som bär familjens namn vidare samt är ansvarig för de åldrande föräldrarnas försörjning. Denna inställning och ettbarnspolitiken fick till följd att förstfödda flickor övergavs då familjer hoppades på att nästa barn skulle bli en pojke.
När vi fick vetskap om de övergivna barnens situation bestämde vi oss för att utreda möjligheten att starta samarbete med Kina. Vi besökte landet, träffade berörda myndigheter och barnhem samt svenska ambassaden i Peking. Därefter ansökte vi om auktorisation från dåvarande centralmyndighet för internationella adoptioner i Sverige, NIA.
Oegentligheterna i Hunan-provinsen
2005 publicerade kinesisk press artiklar om oegentligheter i Hunan-provinsen där upphittade barn lämnats till barnhem av privatpersoner och där barnhem lämnat ersättning till dessa. Oegentligheterna utreddes noggrant av ansvariga i Kina. Att lämna upphittade barn till barnhem är i sig inte olagligt, men att ta emot ersättning för detta är inte tillåtet.
I samband med att en officiell delegation från Kina besökte Sverige i maj 2006 informerades den svenska centralmyndigheten om oegentligheterna där ett 80-tal barn berördes. Några av barnen hade blivit adopterade till USA och Europa – varav fyra hade kommit till Sverige, ingen av de adoptionerna var förmedlad av Adoptionscentrum. Den kinesiska delegationen var tydlig med att alla legala förutsättningar för adoptionerna var uppfyllda.
Både adoptionsorganisationerna och den svenska centralmyndigheten såg allvarligt på det inträffade. Dialoger fördes mellan svenska och kinesiska myndigheter. De ansvariga i Kina redogjorde för den utredning som gjordes och de åtgärder som den ledde till. Centralmyndigheten i Kina vidtog åtgärder för att säkerställa att detta inte inträffar igen, bland annat genom återkommande kontroller och utbildningar av lokala provinsmyndigheter samt barnhem i hela landet. Under denna period skrev Kina på och ratificerade Haagkonventionen om internationell adoption och implementerade konventionen under 2007. Den svenska centralmyndigheten besökte den kinesiska centralmyndigheten i mars 2007 för att fortsätta dialogen i ärendet. Den svenska myndigheten har, så vitt vi vet, därefter kontinuerligt tagit upp frågan om risken för oegentligheter vid adoption av barn från Kina med den kinesiska centralmyndigheten och svenska ambassaden i Peking.
artikeln uppdaterades 28 december 2022