Frågor och svar till Uppdrag Granskning
2021-06-09
Hej Lena
Tack för ditt intresse för internationella adoptioner. Vi har förståelse för att du arbetar med TV och gärna vill ha filmade intervjuer. Tyvärr har vi inte möjlighet att delta. Vi besvarade i DN den 26 februari i år många av frågorna som du ställt, och vi har även medverkat i en inspelad intervju för Uppdrag Granskning tidigare i år. Vi måste tacka nej till att delta i fler filmade intervjuer. Vi hänvisar även till information och material på vår hemsida, här hittar du också många svar på dina frågor. Vi har, för att förenkla för dig, också svarat på frågorna skriftlig nedan.
Adoptionscentrum är en ideell medlemsorganisation med begränsade resurser. Vi har många medlemmar som känner stor oro över den onyanserade rapporteringen i media. Vi behöver ägna våra resurser åt vår kärnverksamhet, stötta våra medlemmar och förmedla vårt budskap i våra kanaler.
Vi tycker att det är viktigt att granska adoptionerna i Chile och vi välkomnar både utredningen i Chile och en kommande svensk utredning.
När det gäller adoptionerna från Chile från 1970-1990 vill vi understryka att det hittills inte har riktats några officiella anklagelser mot Adoptionscentrum eller vår tidigare medarbetare i Chile. Inga åtal har väckts mot oss. Det pågår en brottsutredning i Chile och det välkomnar vi och vi stödjer också utredningen. Chile var under den tiden en diktatur och i dag söker man i Chile svar på många frågor kring vad som hände i landet under den tiden.
Vi vill också påpeka att vår tidigare medarbetare som ni uppmärksammar i era frågor i dag är gammal och dement och inte på något sätt kan bemöta några anklagelser. Att ändå anklagas och dömas i media anser vi vara oetiskt.
För oss är det viktigt med full transparens gentemot våra medlemmar. Därför väljer vi att publicera vår korrespondens med media på vår hemsida, så också detta svar till er (självklart väljer vi att inte namnge tidigare anställda). Allt för att klargöra fakta och minska oro bland våra medlemmar.
Vänligen
Kerstin Gedung
Svar på frågorna:
1. Vad har AC gjort för att utreda om det kan ligga något i anklagelserna om stulna barn?
Adoptionscentrum har gått igenom en stor del av de dokument vi har arkiverade från adoptionerna från Chile, och har kunnat konstatera att den rådande juridiska processen har följts och från svensk sida ser all dokumentation korrekt ut.
Vi vill dock understryka att det under denna tid i Chile även genomfördes många privata adoptioner. Dessa ofta oreglerade adoptioner kan Adoptionscentrum inte svara på frågor om.
Vi har noga följt den utredning som pågått i Chile sedan 2017. Verksamhetschef och medarbetare på Adoptionscentrum besökte utredningsgruppen i Chile i november 2018 och december 2019. Vi träffade vid båda tillfällena också ansvarig minister.
Adoptionscentrum begärde i maj 2018 att vår myndighet MFoF skulle göra en oberoende granskning, en s.k. tillsyn av vår verksamhet i Chile. Vi har löpande informerat våra medlemmar, via medlemstidning och hemsida, om utredningen i Chile, och haft samtal med adopterade och adoptivföräldrar som är berörda.
2. Vilken information har Adoptionscentrums f.d. medarbetare kunnat ge angående var barnen kommer ifrån – till er?
Det var domstolarna i Chile som ansvarade för att en tillräcklig utredning av barnens bakgrund gjorts. Detta ansvar låg inte på vår fd medarbetare. Adoptionscentrum har gått igenom en stor del av de dokument vi har arkiverade från adoptionerna från Chile, och har kunnat konstatera att det finns mycket information om barnens bakgrund som vi inte har haft anledning att misstro.
3. När hade ni senast kontakt med er f.d. medarbetare – och vilka kontrollfrågor har ni ställt till henne efter 2018?
Vår tidigare medarbetare är i dag gammal och dement och tyvärr inte kontaktbar. Hon kan inte svara på frågor kring vad som hände i Chile för 30-50 år sedan. Däremot har vi tidigare haft kontakt med henne. Det går att ta del av hennes bild, och få en fullständig beskrivning av verksamheten i Chile och det arbete hon gjorde, i den stämningsansökan för förtal som lämnades in till Chilevision 2018.
Utifrån att vår fd medarbetare anklagats i media för att ha berikat sig på adoptionsverksamheten har vi också ställt frågor kring hennes ekonomi. Hon ägde tillsammans med sin fd make en ridskola i centrala Santiago, med tillhörande mark, innan hon började arbeta för Adoptionscentrum. Paret sålde den gemensamma egendomen i slutet på 80-talet och gjorde en substantiell vinst. Detta är förklaringen till hennes tillgångar.
4. I gamla brevväxlingar mellan Adoptionscentrum och er fd medarbetare på 1970-talet framgår det tydligt att Adoptionscentrum inte vet var barnen kommer ifrån – man har bara tackat och tagit emot. Hur ser ni idag på denna information?
Information om barnens bakgrund finns i domstolsbeslutet, och i de socialrapporter som ligger till grund för detta beslut. Vi kan därför inte förstå denna formulering.
Den korrespondens du hänvisar till, där formuleringen är hämtad, är sannolikt den mellan Utrikesdepartementet, Socialdepartementet, Justitiedepartementet och svenska ambassaden i Santiago, som beskriver en utredning av Adoptionscentrums verksamhet i Chile. Utredningen genomfördes av chilenska myndigheter och polis, och resultatet visade att det inte förekom några oegentligheter, utan att verksamheten bedrevs på ett juridiskt korrekt sätt.
Senare på 70-talet inrättades en arbetsgrupp på uppdrag av Socialdepartementet, med uppgift att se över internationell adoptionsförmedling i samtliga samarbetsländer. I den konstaterade svenska ambassaden i Chile att ”inget framkommit som kastar någon som helst skugga över Adoptionscentrums verksamhet i Chile”.
5. Vem på AC skrev PM:et från mars 2004 gällande Chile? Och vem var ytterst ansvarig för detta? Hur ser ni på den idag?
Det PM du hänvisar till var en intern styrelsehandling, inte ett offentligt dokument. Som du säger finns inget namn på dokumentet, och vi vet inte vem som skrivit det.
6. Vem på AC är ytterst ansvarig för att man inte agerade mer kraftfullt på de uppgifter som framkom då?
Förbundsstyrelsen är ytterst ansvarig. Dåvarande styrelseordföranden i Adoptionscentrum har i DN redogjort för vad styrelsen gjorde i frågan.
7. I ert interna PM från 2004 – som en kommentar till Olivares rapport – skriver Adoptionscentrum att de socialarbetare som arbetade för er, " hade ingen uppsökande verksamhet”. Samtidigt ser vi i brev att er f.d. medarbetares socialsekreterare aktivt har sökt efter barn.
Vi känner inte till det brev du hänvisar till och vi kan inte spekulera i vad det kan betyda.
Generellt är en socialarbetares roll att vara i kontakt med och stötta utsatta familjer, däremot ska de inte utöva påtryckningar för att mödrar ska överge sina barn.
8. I ert PM skriver ni “Dessa socialarbetare försökte alltid i första hand se om det var möjligt för mamman att behålla barnet.” Samtidigt delar AC ut en manual där det är tydligt att man uppmuntrade socialarbetare att ibland aktivt påverka modern.
Den manual du syftar på är i själva verket en spansk översättning av boken ”Adoption” från 1969, som utgavs av Allmänna Barnhuset i Sverige. Boken använde som handbok för svenska socialarbetare som arbetade med inhemsk adoption i Sverige. Boken uppmärksammades internationellt och översattes till spanska som en del i ett latinamerikanskt projekt som IIN (Instituto Interamericano de Niño) tillsammans med Adoptionscentrum genomförde för att öka kunskapen om inhemsk adoption i flera latinamerikanska länder. Allmänna Barnhusets bok var inte menad att användas för att påverka de biologiska mödrarnas beslut att överge sina barn.
9. Biståndsverksamheten – hur kunde man garantera att varenda krona gick till bistånd och inte kringkostnader – hur skedde redovisningen från Chile? Och vem hanterade pengarna i Chile?
Den statliga utredningen SOU-2003/49, Barn till Varje Pris, kom fram till att biståndet gör nytta och att det inte funnits några oegentligheter kring det. ” Det finns ingen anledning att ifrågasätta att de auktoriserade sammanslutningarna med sin biståndsverksamhet visar en uppriktig vilja att förbättra utsatta barns och kvinnors levnadsvillkor”.
Adoptionscentrums enda centrala biståndsverksamhet i Latinamerika på den här tiden bedrevs i samarbete med IIN (Instituto Interamericano del Niño). IIN är en erkänd och välrenommerad organisation inom det amerikanska samarbetsorganet OAE. Redovisning har gjorts enligt då rådande avtal.
Inom Adoptionscentrums medlemskår engagerade sig personer och grupper ideellt i olika mindre insatser och initiativ för att förbättra situationen för barn. Detta har varit enskilda medlemmars initiativ, skilt från Adoptionscentrums centrala biståndsverksamhet.
10. Vårt huvudcase säger att han har gått omkring och varit lurad i 40 år och hans adoptivpappa säger att de litade på Adoptionscentrum eftersom det var en accepterad organisation i Sverige. Vad har Adoptionscentrum för ansvar för de här människorna?
Det är djupt tragiska livsöden som beskrivs och vi vill självklart också ha klarhet i vad som hände i Chile, och på vilket sätt chilenska myndigheter och domstolar kan ha brustit i sitt arbete. Utredningen i Chile fokuserar på adoptionsprocessen i Chile, och vem som bär ansvaret för oegentligheter och brott som begåtts. Skulle utredningen komma fram till att vår medarbetare agerat olämpligt eller olagligt utifrån den tidens lagar och regler, får vi ta ställning till det då.
11. Brottsutredningen i Chile jobbar nu utifrån att det handlar om trafficking, och att pengar var en faktor. Är detta något som ni har blivit informerade om? Hur ser ni på det?
Adoptionscentrum är inte en vinstdrivande organisation och det fanns inte utrymme för ekonomisk vinning i vår verksamhet i Chile.
Vi har löpande kontakt med utredningsgruppen i Chile, och brottsutredarna har inte förmedlat att detta skulle gälla Adoptionscentrums adoptioner.
Det har dock förekommit trafficking i Chile genom oseriösa privata aktörer, och vi har sett uppgifter om att en ”adoption” ska ha kostat mellan 6 500-150 000 amerikanska dollar. Adoptionsavgiften för familjer som adopterade genom Adoptionscentrum på 70-och 80-talet var inledningsvis 11 000 kronor och mot slutet av perioden 35 000 kronor.
12. En vanlig förklaring tidigare har varit att mödrar har ljugit om att barnen har blivit stulna, för att de känner skuld och skam. Hur ser ni på den förklaringen idag?
Vi känner inte igen att vi skulle uttryckt oss på det här sättet. Vår erfarenhet är dock att det är viktigt att den adopterade vid en ursprungssökning får stöd, ges realistiska förväntningar och en korrekt beskrivning den kontext och kultur som rådde vid adoptionstillfället. Det är lika viktigt att den biologiska mamman får stöd, förstår varför den adopterade söker efter henne och att hon får hjälp att bearbeta ett ofta obearbetat trauma, och ibland också hantera känslor av skuld och skam.
13. Har ni genom åren varit i kontakt med några av de mödrar som har vittnat om att deras barn har stulits ifrån dem?
Adoptionscentrum har arrangerat fem gruppåterresor för adopterade till Chile; 1998, 2000, 2003, 2008 och 2010, och medverkat vid en mängd möten mellan adopterade och biologiska mödrar. Under åren har vi även hjälpt till med individuella ursprungssökningar och återresor. Många adopterade besökt fostermammor, förlossningsavdelningar på sjukhus, barnhem och barnavårdsdomstolar i flera olika städer på egen hand eller med Adoptionscentrums hjälp.
Under de år vi arbetat med dessa frågor i Chile har det inte framkommit någonting som tyder på att det förekommit brottslig verksamhet. Däremot har vi stött på berättelser om att biologiska mödrar blivit utsatta för mycket olämpliga påtryckningar från familj, samhälle och kyrka. Dessutom förekom att sociala myndigheter omhändertog barn som for illa, och hur den biologiska familjen upplevde denna situation skiljer sig sannolikt från myndigheternas bild. Framför allt 30-50 år senare.
I arbetet med ursprungssökningar har vi under åren samarbetat med SENAME och sedan 2018 har vi utvecklat ett samarbete med den chilenska organisationen Nos Buscamos.
14. I programmet medverkar också en adopterad som ringde Adoptionscentrum redan 2000, för att berätta att hennes mamma sa att hon hade blivit stulen. Hon säger att hon då fick en känsla av att Adoptionscentrum redan visste att det fanns fler liknande berättelser….Hon kände sig också så pass illa bemött att hon inte hörde av sig till AC med fler frågor.
Det är väldigt tråkigt att den här personen är missnöjd med bemötandet och vi beklagar djupt hennes upplevelse. Vi som jobbar på Adoptionscentrum, både nu och då, inte har någon som helst avsikt att kränka eller skada någon med vårt arbete.
Adoptionscentrum är en ideell, idéburen organisation som värnar om barns rätt till familj.
15. Vi har också talat med en person i programmet som tidigare suttit i Adoptionscentrums styrelse, som säger att “AC är duktiga på att tysta ner saker”. Vad är er kommentar till det?
Det får stå för den personen, vi vet inte exakt vad som menas. Vårt mål är alltid transparens i allt vi gör. Även styrelseledamöterna känner ett stort engagemang för Adoptionscentrums idé om barns rätt till familj. Sitter man i styrelsen så är det förenat med ett ansvar att arbeta enligt Adoptionscentrums värdegrund.
16. Adoptionscentrum medverkade på en konferens i Quito 1979 där också Lucia Pinochet och Chiles justitieminister var. Hur såg AC:s kontakter med regimen ut på den här tiden?
Konferensen i Quito arrangerades av Socialministeriet i Quito, och huvudtemat var en ny lagstiftning i landet som bl.a. omfattade adoption. 120 personer deltog, enlig deltagarförteckningen. Deltagarna var i huvudsak socialarbetare, psykologer och myndighetspersoner från Ecuador. Representanter från IIN, Adoptionscentrum, Sida, ISS (International Social Services), en belgisk och en colombiansk organisation deltog också. Vi kan inte se på deltagarlistan att det var några deltagare från Chile överhuvudtaget.
För övrigt ingår det i vårt uppdrag att besöka myndigheter i alla de länder vi har auktorisation att arbeta i. Både nu och då. Representanter för Adoptionscentrum har både besökt justitiedepartementet och andra myndigheter i Chile.
17. 1976 ansöker Adoptionscentrum om tillstånd att arbeta i Chile – hur var det tillståndet formulerat – fanns det villkor för att bedriva verksamheten i Chile?
Vi kan inte hitta några uppgifter om att det skulle funnits krav på auktorisation eller licens i Chile på 70-talet.
18. Vi vet att Adoptionscentrum försökte erhålla en auktorisering från chilenska myndigheter för adoptionsverksamhet i Chile. Enligt våra källor med insyn i den chilenska brottsutredningen, så fick aldrig Adoptionscentrum eller er fd medarbetare någon chilensk auktorisering – man hade bara en svensk.
Vi som arbetar på Adoptionscentrum idag känner inte till att det skulle krävts licens eller auktorisation i Chile under de år vi var verksamma i landet. Krav på auktorisation i Sverige kom först 1979.
19. Den fd medarbetare som figurerar i media skall ha varit den första representanten för AC i Chile, var XXXX aldrig anställd? Eller hur såg hennes roll mot AC ut?
Vi har inga uppgifter om att någon XXXX skulle arbetat i Chile. Däremot var en person med snarlikt namn kanslichef i Stockholm under en kort period före 1975.
artikeln uppdaterades 18 januari 2023