Här är ledaren i senaste numret av Att adoptera:
Efterlysning
Har någon sett Statens offentliga utredning Modernare Adoptionsregler (SOU 2009:61)? Senast den sågs av en större allmänhet var sommaren 2009, därefter har bara några få entusiaster siktat de. Vid försvinnandet var den iklädd ett oansenligt omslag av djupgrön nyans och strikt typsnitt. Dess innehåll föreföll även det vardagligt, men för många kan innehållet fortfarande betyda mycket.
Nåja, även om adoptionsfrågor ofta förekommer i TV4:s Spårlöst kommer en efterlysning av en offentlig statlig utredning kanske inte klara av att spridas särskilt brett i våra medier. Inte heller väckte den särdeles stor diskussion när den kom och kanske hoppas en och annan ansvarig politiker att sådana där små frågor försvinner säkert, så kan jag hålla mig till sådant som folk faktiskt bryr sig om.
Nåja, vi kanske ska avhålla oss från spekulationer om varför vi inte sett eller hört något om denna för adoptionsfrågorna faktiskt väsentliga utredning. Kanske arbetar duktiga tjänstemän med den inne bakom regeringskansliets höga dörrar? Kanske förbereder en minister sina argument för att få sina kollegor i regeringen att inse det kloka i att anamma de förslag han eller hon vill lägga fram i en kommande proposition till riksdagen.
Nåja, suckar kanske en och annan luttrad aktiv i adoptionsrörelsen. Dagens lagstiftning var ju gammal för tjugo år sedan och ytterligare tjugo år med samma lagstiftning gör ju varken från eller till när det gäller den saken. Varför skulle det nu vara så viktigt att till exempel fastslå att det är barnens bästa som ska gälla för domstolarna i frågor om adoption, det har ju vi i adoptionsrörelsen vetat länge, i och för sig, men nog förstår man att det tar tid för våra politiker ibland.
Nåja, inte är det något att bry sig om för statsmakten, tänker kanske du som läser, att moderna familjer ser annorlunda ut nu än för 45 år sedan. Inte är det väl något för ministrar i regeringen att bry sig om att ett barn har rätt till sin egen berättelse. De har ju absolut viktigare saker som jakt på tjugo vargar och tydligare taxipriser till exempel.
Allvarliga ämnen kan tillåtas ett skämtsamt tonfall. Men bakom denna text ligger en bekymmersam och allvarligt menad fråga till regeringen, främst där justitieministern som mottagit utredningen och de remissvar som lämnats in kring den. Var blev den av, den gröna boken med sitt viktiga innehåll?